onsdag 16 november 2011

Då var det dags att.....

...skrapa rutorna på bilen igen. Nu har frosten hittat hit också. Vi har varit förskonade från detta ända fram tills nu.

Alltså, det är ju så vackert, ingen tvekan om det! Och jag kan ju faktiskt lägga på en filt på rutan på bilen....så vad klagar jag på? Vet inte! På samma gång som det är härligt och vitt och så....så...frostigt...så är det ju ändå lite vemod. Nu är det ju definitivt slut på sommaren och hösten. Vintern annonserar sin ankomst och det är ju mysigt. Joo, det tycker jag! Jag gillar vintern! Frosty the Snowman är på g in i våra liv igen. Jamen tänk bara.....att få pulsa runt i snö upp till knäna, vara insnöad och inte kunna ta sig till jobbet. Man är frustrerad som fasen samtidigt som det är underbart och mysigt! Och denna vintern kommer jag att kunna elda i öppna spisen!! Jaaa, det ska bara bli såååå bra! Jag slipper att ha 15 grader inne och frysa ihjäl.
Det märks redan nu att det har blivit kallare här i lägenheten. I morse när jag gick upp så var det -3 ute och inne var det 17,7 grader. Raggsockar, långkalsonger och tjockaste tröjan åkte på direkt! Men det blev för varmt, tog av mej....och det blev för kallt....kan det bero på förkylningen tro? Svettas om kroppen men är totalt iskall om händerna. Joo, det ÄR förkylningen. Brukar ju inte vara sån annars.....bara kall om händerna, det har jag alltid varit.
Och vad ska jag hitta på idag då? Sov ju bort hela dagen igår....och hela natten har jag sovit. Ska nog sova bort några timmar i dag med. Vill ju bli frisk NU!!
Funderar lite.....på min kamera...eller ja, jag har ju två. Den ena funkar inte när jag vill att den ska göra det och den andra hittar jag inte just nu när jag behöver den. Den är bara borta!
Hur kommer det sig att saker och ting bara försvinner så där hur som helst?
Jag lägger grejerna på ett ställe och sen så finns dom bara inte där! Det går ett tag och jag letar frenetiskt igenom dryga 90 kvadrat utan att finna det jag söker. Sen helt plötsligt, utan förvarning, så ligger grejerna där igen...precis där jag lade dom från början.
Misstänker starkt att jag har spöken här som flyttar på saker och retar mig tills jag blir galen. Sen står dom bakom ett hörn och skrattar sig tredubbla så att spöktårarna sprutar och dom får ont i magen. Japp, det är nog så det går till. Dom bara retas....spökena!

Nu är det dags att kasta sig handlöst ner på sofflocket med den varmaste, goaste filten, katten och en kopp varmt thé och slökika på någon film som jag troligtvis har sett ett tiotal gånger förut. Men det är så det är att vara sjuk. Man orkar sitta uppe en stund och sen vilar man en stund till en gammal film, somnar en stund och vaknar av att man hör samma musikstycke om och om igen.

Ha en bra dag alla fina!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar