I dag är jag.......

....visst en aning ledsen. Vet inte varför....eller ja, det vet jag nog egentligen. Vill bara inte erkänna det för mig själv. Sanningen är den att jag känner mig så fruktansvärt ensam! Ja, ensam! Mina ligister är hos sin far igen och och jag är ju som sagt sjuk fortfarande. Ingen vill umgås med någon som är sjuk. Men jag är ju inte smittsam. Jag smittas inte. Men det hjälper inte! Dom vill i alla fall inte umgås med mig.
Jag har funderat lite på det här med vänner. Hur ska en vän vara?
Jag kan bara gå till hur jag själv är, och alla säger att jag är en underbar vän som alltid finns där när det behövs. Men.....nu har jag kommit på att det gäller visst bara från min sida. Jag brukar ställa upp när någon behöver mig, strunt samma varför. Jag kommer med mat och fixar når ätbart när någon är sjuk och ber om hjälp. Jag hjälper dom att möblera om, att städa, att vattna blommorna när dom är bortresta, att tapetsera och måla, att inreda, att stryka en hög med tvätt för att dom inte hinner med. Jaa, listan kan göras hur lång som helst.

Nu ska jag ju flytta och har börjat rensa, sortera och packa lite smått. Alla kan hjälpa till får jag vet innan. Men nu när det ska göras så har dom inte tid. Okej, jag packar själv. Vi får väl se hur det ser ut i vänkretsen den dagen jag ska flytta då. Hur många kommer att hjälpa till då? Tja, min misstanke är ju förstås att jag kommer att stå där själv med mina grejer och sliter halvt ihjäl mig för att få in soffan i släpvagnen.

Och härom dagen lät det så här när jag ringde några "vänner"; "Hej, jag är sjuk. Skulle du kunna köpa Ipren, nässpray, halstabletter och lite mjölk till mig? Kan inte ta mig hemifrån i dag." Fick många svar som lät ungefär likadant; "Nej tyvärr, hinner inte idag, har fullt upp! Hjälper dig gärna en annan dag, men inte nu."
Okej, jag förstår.....!

Jaa, så i dag är jag ledsen. Ledsen över att vara sjuk. Ledsen över att vara ensam. Ledsen över att jag blir så ledsen.
Men det är en sak som jag inte förstår. Varför kan jag inte gråta?