Äntligen......

....är det fredag! Sista arbets- och skoldagen för veckan. Två härligt lediga dagar att se fram emot! Visserligen är dom fullspäckade med diverse göromål, men man behöver inte höra denna gälla, skrällande, idiotiska, envisa signal som förstör varenda härliga dröm man är mitt uppe i varenda morgon! Man får sova, vakna, somna om, vakna till igen, gäspa, vända sig om och bara mysa ner sig i kudden en stund till. Underbara lördagmorgon! Inga krav på att kliva upp mitt i natten (det känns som att det ÄR mitt i natten när klockeländet ringer.)

Gosa lite med den skönhetssovande kattherren, som minsann inte kliver upp på lördagmorgonen utan knör sig så nära mig han bara kan, eller helst uppe på mig, för att bara få gosa och klias en stund innan han tryggt snarkar vidare. På vardagarna leker han minsann väckarklocka han med! Då sätter han sig, med sina fulla 8 kg!!!!!, på mitt bröst och petar mig i ansiktet med tassen ända tills han har fått mig vaken och ilsken, då rusar han fort som attan ner på golvet, kastar sig handlöst ner i sin egen korg och låtsas sova såååååå tungt! Han kan, eventuellt, öppna ett halvt öga och kisa på mig sådär "under lugg" och se helt oskyldig ut. Antagligen ligger han där och småflnar för sig själv och tycker en massa saker om hur intelligent och duktig han är som fått upp matte ur sängen. Och när jag väl har vinglat mig upp och är på väg ut i köket för att få igång kaffepannan, ja DÅ kommer han i full fart, gör en riktig sladd mitt framför fötterna på mig så jag mer eller mindre snubblar över honom och ser till att jag tar mig till köket. Sen är han på mig hela tiden, jamar, petar på mig med tassen, stryker sig utefter mina ben, sätter EN klo lite lätt mot benet och.....ja, allt han kan komma på, ÄNDA tills han får sin mat! DÅ tar han tre tuggor......och går och lägger sig igen! Herregud alltså....vem sjuttan har lärt upp min katt??



Men vänta nu......det är ju fortfarande fredag....och kväll.... Tänker slå mig ner i soffan, sittandes på HELA ryggen, och bara....vara. Njuta av en kopp kaffe....önskar att jag kunde ta en av yangsterns nybakade kladdkakemuffins

och mumsa på. Men, men......jag tillhör en av dom där få udda typerna som inte får äta kakao! Hemska tanke! Jag som ALLTID har varit chokladoman och ätit minst en chokladkaka om dagen, får inte äta en enda bit choklad längre. Tyvärr har jag drabbats av något så jäkla sällsynt som kakaoallergi! Trodde inte (som så många andra) att det ens existerade något sådant! Hur stillar man ett otroligt jobbigt chokladbegär när man inte tål choklad? Jag har inte en aning!
Kan säga att det var lättare att sluta röka än vad det var att sluta äta choklad! Efter två år kan jag fortfarande bli så där hemskt chokladsugen så jag nästan skulle kunna mörda bara för att få ta en bit choklad! Oke, jag erkänner....jag har trillat dit en och annan gång på chokladen, men fasen vad jag får lida efteråt. En liten ynka bit kan göra mig sjuk i flera dagar! Kom på att det är inte värt det! Nej, faktiskt inte! Chokladoman som jag är, känns det faktisk bättre att må hyfsat bra än att må skitdåligt i flera dagar bara för en liten jäkla bit.....som ändå är sååååååå god! Får väl hålla tillgodo med den gamla äpplekakan jag gjorde häromdagen istället.

....så jag lägger mig i soffan med kaffe och en äpplekaka.
Ha en underbar fredagskväll!